I söndags tog Roger Federer sin åttonde titel i Wimbledon. En helt makalös prestation. På något sätt så lyckas han att bara se bättre och bättre ut för varje år som går. Trots att han inte är i samma särklass som han var för några år sedan så är det ändå imponerande att se att han fortsätter att förbättra sig. I årets upplaga av Wimbledon var han dock i en klass för sig. Han förlorade inte ett set på hela turneringen, då kan man också lugnt konstatera att han är en värdig vinnare. Om man ska plocka ut ett moment från Wimbledonturneringen så är det något riktigt magiskt över Federers raka backhand och jublet som går genom publiken när han sätter den.
Under veckan så var det en del skriverier om den strikta klädkoden som finns i Wimbledon, allt ska vara vitt. Det finns till och med exempel på en spelare som haft en svart undersida på sin kepsskärm som inte fått spela med den. En del tycker att det kanske är att ta det lite långt. Men jag delar inte den uppfattningen fullt ut. Jag gillar att det finns en enhetlighet i klädseln på banan, det ser så mycket proffsigare ut. Man kan jämföra med Swedish open i Båstad som precis dragit igång nu efter Wimbledon, där ser halva gänget ut som strandraggare, det är inte riktigt värdigt.
Efter Wimbledonfinalen så bar det av mot Borgholms slottsruin och Håkan Hellströms andra spelning i Borgholm. De som såg honom på lördagen fick verkligen en magisk kväll rent vädermässigt soligt och varmt. Vi å andra sidan hade det betydligt otrevligare. Kön ringlade sig lång från slottsruinen och regnet och blåste gjorde sitt bästa för att göra väntan så jobbig som möjlig. Men, lagom till spelningens start så avtog regnet och det blev ett ganska behagligt väder att se konsert i.
De som känner mig vet att jag inte är en supporter av Håkan Hellström. Jag har sett honom live två gånger nu, dels i söndags och första gången var i Lund, november 2010. Det är klart att jag precis som de flesta kan uppskatta en del av hans låtar, men det är ju inte direkt för min skull som jag varit på spelningarna. Men, en sak får man verkligen ge Håkan. När han går upp på scenen, då är det show, från start till slut. Han har en imponerande inlevelse i sin musik och hela bandet är med. Det finns inte en person på scenen som är stilla utan alla rör sig ständigt för att skapa en så bra show som möjligt. Kombinera det med en massa hängivna fans som kan varenda låt och sjunger med så blir det verkligen en fantastisk stämning. Maria var väldigt nöjd med kvällen och jag hade det väll helt okej jag med.
/M
Måns Linge 