Igår inträffade en av årets absoluta höjdpunkter. En dag som återkommer varje år. Och vilkens nostalgiska värde och glädjeskapande är enormt. Det är inte min födelsedag eller julafton. Det jag pratar om är årets första fotbollsträning på riktigt gräs. Man har i ungefär ett halvår kämpat sig fram i en trång inomhushall på golv eller i snöstorm på plastgräs.
Träningen som sådan är dock långt ifrån en dröm. Ofta är den på en plan som inte riktigt är helt redo. Man sjunker ner, det är lerigt och planen är fruktansvärt ojämn. Man springer ut på planen och riktigt känner hur man slirar runt och hur musten riktigt sugs ur vaderna. Man är slut efter fem minuter. Men träningen är ack så viktig. Det är en markering. Vinterns slit är slut. Våren är kommen. De drömlikt gröna planerna är nära och kanske framförallt så drar serierna snart igång. För det är väl ändå just det som är lite av anledningen man spelar fotboll, att få mäta sina krafter mot andra lag.
/Måns
Måns Linge 